I morse när Mintha och jag gick ut, konstaterade jag att mina stäövlar var oförskämt smutsiga men bestämde mig ändå att ta dom. Vi skulle gå i skogen hade jag tänkt, det blir inte stövlarna renare av!
Nästan genast stötte vi på Scilla och hennes matte och slog sällskap. Scilla är en 10 månaders Snauzertik och full av upptåg, hon piggar upp såväl Mintha som mig.
Vi gick utefter berget vid sidan av golfbanan, när vi skulle vända ner mot golfbanan så ligger där en liten "tillverkad" sjö, gjord för att utmana golfarna? Det är ungefär 200 m ner till sjön ännu, till större delen isbelagd. Mintha och Scilla som varit ute på äventyr kommer rusande från andra sidan sjön hoppar ut på isflaket mitt i sjön och fortsätter mot andra sidan, där är det tyvärr alldeles för långt till torra land så båda åker i vattnet med ett ordentligt plask!
Det är nog ungefär då vi börjar springa, Christina och jag. Scilla tar några simtag och tar sig upp på stranden men Mintha som inte tycker om att simma, vänder om och försöker komma upp på isflaket igen.
Hon får inget grepp på den hala isen, så där hänger hon med framtassarna uppe på isen och resten av kroppen i vattnet. Vad gör man? jag bestämmer mig för att jag måste nå Mintha från rätt håll, d.v.s. dra upp henne på isen, jag tar mig alltså över sjön på smalaste stället, vattnet når mig rätt högt men undan går det. Mintha ser rätt övergiven ut vid det här laget, trött också tror jag.
Jag tar mig upp på isflaket och kryper på mage fram till Mintha som bara behöver nåt att ta i, så med bara ett grepp om hennes halsbandet, lyckas hon kravla sig upp. Vi tar oss upp på land samma väg som Mintha och Scilla tog ut på isflaket. Sen var det ju bara att ta sig hem med vattenkipp i stövlarna men... mina smutsiga stövlar är rena!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar