Besökt Stadsteatern

-och sett en helt fantastisk föreställning.
"From Sammy with love". Rennie Mirro och Karl Dyall dansar, sjunger och skapar en livsberättelse, där dom även drar in sina egna erfatenheter av att vara "färgad".
Rennie och Karl är helt otroliga dansare, och musiken, den som följt Sammy Davis och hans kompisar, Frank Sinatra m.fl.   Det var en del av upplevelsen, den andra delen var historien bakom en fantastisk artist som är neger, enögd och jude dessutom. Så otroligt illa behandlad han blev under alla år. Ut och in på de största och bäst sedda estrader via bakdörren, tillsammans med soporna! Äktenskapet med Svenska May-Britt Wilkens kunde väl inte annat är spricka, de fick inte visa sig tillsammans, än mindre bo ihop, i varjefall inte i USA. Raslagarna i Amerika styrde över den friheten, det blev fängelse om man bröt mot den lagen!

Jag kan inte låta bli att tänka på Jonas Gardell och hans bok och TV-serie. "Torka inte tårar utan handskar".
Sammy och May-Britt gifte sig 1961, Jonas Gardells bok handlar om 1980-talet, och den utanförskap och mobbing som  Rennie Mirro och Karl Dyall kände av under sin uppväxt har även det hänt under 1980- och -90 talen.
Varför är människan så gemen?  Civil olydnad, att våga tänka nytt, att protestera när man ser orättvisor, varför är det så svårt?